Vet inte riktigt om det här är rätt ställe att skriva på.
Det är så mycket just nu.
Just i detta nu känner jag för att lägga mig ner och gråta, spola fram tiden några månader.
Men då det inte går är det bara att acceptera läget och försöka göra det bästa av situationen.
Hur gör man det då?
I mitt fall handlar det nog mest om att hålla sig på ytan.
För när jag ska bli djup och fundera på känslor/skuldkänslor/dåligt samvete eller framtid, vart jag skall bo osv
så blir det alldeles för tungt. Jag är medveten om att det kanske inte är det bästa sättet,
 verkligheten kommer att hinna ifatt mig.
Utåt sätt måste jag ses som en känslokall idiot. Men jag lovar att jag har känslor, tårarna rinner i detta nu.
Jag menar inte att få en massa medlidande för det är inte synd om mig.
Mitt beslut att avsluta förhållandet. Men det är tufft ändå.
Inte bara för mig, det påverkar en hel del runt omkring också.
Det blir en hel del förändringar för barnen, milt sagt. Hela världen vänds upp och ner.
Men jag kan inte endast fortsätta för barnens skull, jag vill gärna tro att om man ser framåt så måste ju barnen må bäst av att ha en lycklig mamma.

Just nu är det ingen lätt grej att vara en bra mamma. Jag känner mig inte riktigt närvarande.
Jag försöker vara en bra mamma. Men, ah...jag vet inte. Är kanske inte på topp hela tiden och då är det svårt.

Just nu sitter jag i Lisens lägenhet, i hennes och hennes karls soffa. De är utomlands och jag har fått låna lägenheten. Neo ligger och sover, Moa är hemma i huset med Sebbe. Huset som vi idag hade visning på...
 

Ingen ordning alls, vare sig med träning eller äta nyttigt. Så är det/har det varit.
Jag frossar i jordnötsringar. Jag har tänkt att jag inte skall äta något onyttigt från och med imorgon, därför måste jag ju trycka i mig jordnötsringar ikväll.
Fast i Fredags var jag duktig och körde Zumba-pass på lunchen. Det kommer jag att fortsätta med varje Fredag, det var ju askul!

Jaha, vad händer annars då? Vi har bilen ute till försäljning, för att minska utgifterna varje månad.
Hoppas på att få den såld snart, och hoppas på att våren bestämmer sg för att dyka upp i samband med att jag inte längre kan ta bilen till och från jobbet.

Big brother har börjat, hur kul som helst tycker jag. Det står på i bakgrunden nu, under tiden jag skriver lite.

Nu känns det lite bättre faktiskt, jag har gråtit ut lite av det hemska, tröstätit lite jordnötsringar. Huvudvärken börjar komma smygandes dock. Snart skall jag krypa ner hos Neo, han skall till sin pappa imorgon, vara ledig och ha lite sportlov den här veckan.

Min kära blogg får ligga och vila sig ett litet tag till.
Puss på alla mina nära och kära som finns runt omkring mig och ställer upp för mig just nu!