Har halvtråkigt, eller halvkul om man ska vara optimistisk.
Helt underbart väder, satt ute på lunchen.
Synd att det inte kommer hålla i sig till imorgon,
då hade vi nog grillat.
En annan gång...

Lyssnar på Fronda, han är ganska skön.
Synd bara att man blir påmind om Daniel när man lyssnar på honom.
Eller det är väl bra att man minns bra saker, fina minnen, Öland bl.a.
Men blir irreterad när jag tänker på hur muppig han har varit.
Vara tillsammans fast man inte har några känslor för den andra?
Enligt honom så är det inte allt, det här med känslor.
Håller med att det inte är ALLT, men det betyder mycket.
Det är en ganska stor grej i det hela, att vara tillsammans med någon.
Att man faktiskt gillar personen i fråga, inte att man blir äcklad av honom.
Ok, nu kanske jag tog i lite väl hårt.
Jag var inte äcklad av honom när jag gjorde slut.
Bara nu, när han har varit så patetisk.

Jag vill så gärna ringa Bastian, men jag ska försöka låta bli.
Jag känner att jag inte har sån bra självkontroll.
Jag är rädd för att jag bara kommer att låta så patetisk som jag tyckte Daniel var ett tag.
Om Bastian saknar mig, borde ju han höra av sig.
Även om han är osäker och så...
Men det var ju han som gav mig dissen.
Så ja, jag vet, jag BORDE inte höra av mig.
Vill  inte vara "ihop" med honom, jag undrar bara varför?
Det känns lite tomt, med tanke på att vi pratade några gånger om dagen förut.
Har  ändå träffat honom de senaste två månaderna.
Han var ju så mysig och go´mot mig när vi träffades.
Det kan väl inte bara vända, eller?  Tydligen.

Förutom Bastian-grubblet så mår jag bra, dagarna flyter på, kul på jobbet,
Neo är mysig.
Bara lite ensamt på kvällarna.
Jag vill väl bara ha "nån".
Och den nån är just nu Bastian.