Status nu, klockan 00:55 en Lördagsnatt: trött, nöjd, lite småkåt.

Konferansen har passerat, det var trevligt, god  mat, lite underhållning och sånt.
Tydligen någon kille som varit med i "Fame factory" förut, som var där och sjöng.
Vi från innesälj tog det faktiskt väldigt lugnt, jag och Lena gick och la oss 00:30.
Vi ville ju inte försova oss till hotellfrukosten...
Tågresan hemåt var lite småjobbig, kändes nästan som om jag skulle vara bakis,
men det var jag inte, jag drack ju bara tre cider på kvällen.
Jag beställde jordgubbs-cider, då fick jag päron,
frågade om jag fick byta den till en jordgubbs-cider, inga problem, så fick jag en caktus/lime!!!
Orkade inte bråka, snäll som jag är dricker jag upp den och håller käft om den saken.

Idag har jag hjälpt Sebbe lite med hans brors vardagsrum, målade litegranna.

Mina frugor var här (Natta, Helena, Madde och Lisen), vi åt gott, spelade kort och kacklade,
ja sånt som tjejer är bra på.
Tänk för ett tag sedan var vi tre singlar, och nu har vi alla våra karlar, livet är underbart.
Jag älskar Sebbe, Neo och alla mina tjejer, jag har en stor familj : - )

Imorgon blir det målande av igen, blir bjudna på middag av Sebs bror, sen fotboll...
...försöker konvertera från Hammarby till AIK, det går sådär.
Bajenramsorna spökar fortfarande i mitt huvud.

Har tänkt på en sak, jag gick ut ganska hårt mot min mamma i Måndags,
och nu när jag har funderat så tror jag inte att vi har pratat sen dess.
Kanske ska ringa henne? Men samtidigt VARFÖR? Jag vet inte hur länge till jag
orkar se "genom fingrarna", jag gillar inte det hon håller på med och jag kan bara inte låtsas om
att det inte finns där, problemet, sålla ut det jag inte vill höra.
Försöka låtsas om att verkligheten inte är så.
Men jag är för lat för att ta tag i problemet, jag har inte den ork och kraft som behövs för det.
Anledningen till att jag har skuldkänslor för det är för att min lillebror inte har det bra.
Ändå gör jag inget! Känner mig då för självisk, kommer forstsätta känna så, i och med att jag
inte kommer att anstränga mig för att förändra situationen.
Men ändå, JAG kan inte göra så mycket, det är egentligen bara hon som kan hjälpa sig själv.

Nu ska jag lägga mig i soffan och hångla upp min karl!