5:e Februari bar det iväg till Egyptianernas land, jag och Sebbe åkte själva och var där 14 dagar.
Det var härligt, alldeles lagom med två veckor.
Den första veckan var vi på lite utflykter, det blev glassbottenbåt, snorkeltur, trampbåt, vattenland samt fyrhjuling i öknen.
Andra veckan tog vi det lite lugnare, då magen inte var i toppform var det några dagar vi valde att stanna vid poolen på hotellet. Nära till toaletten var att prioritera dessa dagar.



Här har vi "Aquapark" med 32 olika vattenrutschkanor.
Jag som är lite chicken åkte dock bara två olika...



Snyggare än så här går det inte att bli om man ska ut och snorkla.



Utstyrseln var ett måste vid ökenbesöket med fyrhjuling.
Det kom en hel del sandkorn på en då...



Världens gulligaste karl vid hotellpoolen.
Det är sant! Att han är världens gulligaste, han har verkligen fått anpassa sig efter mig på den här resan.
Jag kan inte påstå att jag har mått prima varje dag.
Nej då, jag har nog allt få känna att våran  bebis bor i mig.
Det har resulterat i lite kräkningar och illamående.
Vi har haft det bra, trots graviditetssymptomen.
Det bästa med att vara utomlands är nog att slippa laga mat och städa.
Och sol och bad såklart!
Men som jag skrev tidigare, två veckor var alldeles lagom.
Det var ganska skönt att komma hem efter den tiden.
Borta bra, men hemma bäst!
Hem till spindelmannen-killen:



Ja, jag är sämst.
Det här med datorer är ingenting för mig.
Jag vet faktiskt inte hur jag skall rotera den här bilden så den får se ut såhär.

Nog om Egypten.
I September får vi tillökning i våran familj.
Det snurrar nästan hela tiden i huvudet, inte konstigt att jag är så trött hela tiden.
Tankar på barnvagn, ny bil, namnförslag, allt möjligt.
Men det är kul, jättekul, jag är så lycklig.
Är idag i vecka 12!
Har inte spytt på 5 dagar nu och det behöver jag nog inte yttra mig om hur fantastiskt det känns.
Magen har börjat synas lite.
Om inte så mycket så känns det ändå på kläderna.
Tur att det finns leggins, kjol, klänning och långa tunikor!
Vi har inte berättat för Neo än, får se när den dagen kommer.
Men det är ju så lång väntan...ända till September...

Stort tack till lilla hushållerskan Helena som passat upp på vårat hem under tiden vi har varit borta!