Arg, förbannad, ledsen, orolig, fundersam.
Det är jag just nu.
Vill inte fundera, men ändå så vill jag det.
Jävla idiot.
Men idioten behöver hjälp.
Jag kan tänka rätt åt henne, men egentligen så är det inte så.
Jag ser hennes chans, hennes chans att göra något åt sitt liv, jag hoppas verkligen att hon tar den.
Men jag vågar inte hoppas för mycket, jag tror tyvärr att jag blir besviken då.

På sätt och vis känner jag att det inte berör mig, eller det är nog så jag skulle vilja känna.
Men samtidigt som jag ligger här hemma i soffan med min karl och har det bra, kan jag tycka synd om henne.
Undrar var hon är, vad hon gör, vad hon tänker just nu.
Är hon arg för att Danne ringde polisen?
Har hon ångest för att hon utsatte Max för det här?
Skäms hon över vad hon har gjort?
Tycker hon synd om sig själv?
Inser hon att hon behöver hjälp?
Vill hon ta kontakt med mig? Skäms hon för mycket för det?
Kommer allt att bli som vanligt igen sen när hon hör av sig?
Kommer jag att våga säga hur jag känner och vad jag tänker-troligtvis inte.

Jag kan inte sluta tänka på hur hon har det just nu.
Men det är hon som själv har satt sig i den här situationen, och om hon ser möjligheten, så 
finns den där, möjligheten till att göra det bästa av situationen.
Jag förstår mig inte riktigt på mig själv, hur jag ens kan tycka synd om henne.
Men det har väl med att göra att hon är en bra och rolig person som jag kommer jättebra överens med när hon är nykter.
Då är hon som vem som helst.
En person jag gillar att umgås med.
Som en kompis, inte som en mamma.
Men det är OK, det har jag börjat acceptera nu.
Men hon verkade vara så glad på julafton.
Hon verkade må bra, bättre än på länge.
Det gör att jag börjar fundera...var det här planerat?
Eller hade det hänt något speciellt som gjorde att hon inte ville leva?
Eller var det bara en tillfällig svacka?
Eller kanske det var alkoholen som styrde henne till detta, eller kanske hade hon tagit några tabletter?
Det känns inte som om jag kommer att få reda på hur det ligger till.
Spännande att se hur framtiden blir.
Hon behöver hjälp, jag vill att hon tar den hjälpen.
För hennes skull, och för hennes barns skull.
Hoppas att hon har den viljan.

Well, that´s all folks!
Lite tankar jag skrivit ner från min skalle, kanske jag får lite lättare att somna denna fredagskväll.
Imorgon ska jag och Seb åka till Cosmonova, det ska bli mysigt.
Tar tåget dit, så sämst som jag är på att hitta till ställen med bil...