Nu drar jag mina egna slutsatser här, men vad fan håller hon på med?
Jag kom på att jag har inte pratat med mamma på ett tag, kanske i Torsdgas? eller nåt sånt.
Idag är det Tisdag...
...Så jag ringde hem till henne-inget svar.
Fick reda på att hon drack lite i Söndags, hon har ringt min lillebror och sagt att hon är magsjuk, igår då han skulle komma till henne.
Den kossan!
Jag lovar att hon söp i Söndags, jobbade inte igår eller idag, vill inte prata med någon, det är därför hon inte svarar.
Men jag undrar; när fan ska hon inse att hon är vuxen?
Att hon har ett jobb, och en son att bry sig om?
Ta ansvar?
Jag tycker att hon har ett ansvar gentemot sig själv.
Mår hon dåligt-gå och prata med någon, gå med i AA, gör något åt ditt beroende.
Gör något åt ångesten, ja hela livssituationen.
Enkelt för mig att sitta här och säga kanske.
Men det har ju pågått så länge, hon har hur många år som helst på sig att samla mod, att ta tag i något så viktigt som sitt välmående.
Jag kan bli minst lika irreterad på mig själv som på henne, av den anledningen att :
hon kommer att ringa mig någon dag och låtsas som ingenting, eller ljuga och säga att hon varit magsjuk-
och jag- jag kommer att låtsas som ingenting.
Jag kommer inte att konfrontera henne med hur jag känner och de tankar och funderingar jag har.
Frågan är NÄR hon kommer inse att hon har problem?
NÄR kommer hon att börja ta ansvar?
Kanske när hon inte längre är alkoholist.
Jag tror inte att den dagen kommer.
Jag tror att hon kommer att dö som alkoholist.

Det är så fegt av mig att inte göra något åt situationen, men man skulle kunna säga att jag mer eller mindre har gett upp på henne.
Jag sa åt henne förut att jag inte ville ha någon kontakt med henne, förrän hon tagit tag i sitt liv, och gör något åt sitt drickande.
Det hjälpte inte, det resulterade bara i att vi inte hade kontakt på 4 månader.
Jag orkade inte oroa mig för henne, gå runt och ha ont i magen.
Inbilla mig att hon ska ligga död i lägenheten (det här var för ganska precis ett år sedan när jag vet att hon var självmordsbenägen).
Jag tycker jag att det funkar som vi har det nu.
Vi pratar ett par gånger i veckan.
Hon ringer inte mig så ofta på fyllan, händer ibland, och då försöker jag hålla samtalet kort.
Vi pratar inte direkt om hur hon mår, vi är inte så djupa, och har heller aldrig varit det.
Vi pratar allmänt, om vad vi gör och så.

Nog om henne.

Livet är bra.
Bebis rör sig bara mer och mer känns det som.
Jag har börjat få lite ont om jag står upp för länge, eller går en kortare promenad.
Idag känns det som om jag har större mage än vad jag hade igår?
Kan det vara möjligt?
Kan ju kanske vara så att barnet har lagt sig annorlunda, och att det pga det gör att magen ser större ut.
Det var allt om graviditeten för idag...

Igår var jag och Neo och lekte med Jossan, i hennes lekpark.
Hennes Troy är så söt, alldeles långa ögonfransar, och fjunigt hår...smilar så fort man tittar på honom.
Hoppas jag får en sån glad skit!
På kvällen kom Helena hit, mycket trevligt.
Lite kärringsnack och negerbollar, mmmmmmmmm.

Imorgon bär det iväg till Täby på lunchen, måste få på sommardäcken på svarta pärlan.

I helgen borde jag vara barnledig, det är Mattes helg.
Har inte direkt några planer, förutom att cutta håret.

Ha en fortsatt trevlig vecka!