...det är min son på 5 år! I några dagar nu har jag tyckt att han har varit alldeles underbar. Snäll, glad och har lyssnat bra. Men nu är de dagarna förbi antar jag...jag blir tokig på honom. Värst är middagarna, det är en stund på dagen när man som familj sätter sig ner gemensamt i köket, äter god mat och pratar lite.
I mina drömmar ser det ut så iallafall. Verkligheten är en annan; sonen , ja jag vet inte riktigt vad han håller på med, allt förutom att äta iaf. Det är nog det vi bråkar mest om.

Jag skulle vilja åka och bada imorgon, mest för Neos skull, göra något roligt, ta med lite pannkakor (hans favorit)...men han gör hela tiden så att jag inte känner för att göra roliga saker med honom.  Jag kokar inombords just nu, känns som han gör det han kan för att irretera mig och Sebbe. Hoppas att han vänder och blir "snäll", jag orkar inte med ett storbråk idag. Ikväll skall det syndas, äppelpaj med vaniljsås tänker jag mätta min mage med. Men bara idag, imorgon är det förbud för sånt gott igen!

Hörs en annan dag!