Jag ÄLSKAR min karl! Han är tryggheten i mitt liv. Vi är inte alltid sams eller överens, vi kan vara griniga på varandra.
Men han gör att jag känner mig trygg och älskad, han finns alltid där för mig.
Han är den jag vill dela mina glada nyheter med, han är den jag vill beklaga mig hos om jag är upprörd eller ledsen.
Utan honom skulle jag känna mig tom. Det är läskigt hur fäst man kan bli vid någon.
Men det är väl så kärleken är? Även fast man inte är nykär och har den där "pirrande" känslan kvar, så finns kärleken, älskandet och tryggheten där.
En massa pussar och kramar till min Sebastian!
Kramar till er andra också...