Det här blogginlägget blir det sista ni hör om min mamma. Nu har jag sagt upp kontakten med henne och det känns SKÖNT och ÅT HELVETE! Ja, ungefär så känns det på samma gång. När hon skrev; "Ha ett bra liv" så kom tårarna. Åh, jag blir så arg för att hon funkar som hon gör, försöker lägga skuld på mig...Nej hon får fan ta tag i sitt liv, jag vill inte ha något med henne att göra! Just nu anser jag att jag inte har någon mamma. För mamma är man väl inte bara för att man har fött ett barn? Mamma är något man ÄR, och det är definitivt inte hon, hon som födde mig, hon beter sig verkligen inte så.
Jag har väldigt svårt att skylla allt på alkoholen, den är väl inte skäl till allt ont? Men ändå...sluta sup! Sök hjälp!
Hon tyckte att JAG skulle hjälpa henne och när jag förklarade för henne att det är något HON själv måste ta tag i, då får man till svar; ha ett bra liv! Fy fan vad det gör mig arg, riktigt arg!

Känns lite tråkigt att barnen inte har någon mormor, men som Sebbe säger; "de klarar sig bättre utan mormor och farmor, vi har så många andra runt omkring oss som bryr sig"

Nu ska jag försöka vara stark och inte tänka att jag kanske kan göra något, det är inte mitt fel, det är bara HON som kan söka hjälp. Vill hon ha mig och sina barnbarn i sitt liv så får hon göra något åt saken, och det har jag gjort klart för henne nu. Har plockat bort henne från facebook och raderat hennes telefonnummer.