...men vad trodde jag egentligen? Hon är min mamma och hon funkar så. Men för ett litet tag, under en period som har varit så trodde jag att hon hade "bättrat sig". SÖK HJÄLP! Jag blir bara arg...och ledsen...fast egentligen vet jag ju att hon inte har lugnat ner sig och kommer aldrig att lyckas göra det om hon inte söker hjälp. Men ibland när hon beter sig som en riktig mamma och mormor åt mina barn så vill jag så gärna tro på att vi har och kommer att fortsätta ha en fin relation.
Men hur viktigt är det att ha en sån falsk relation som vi har då? Nej, nu är jag nog framme vid ett vägskäl...ytterligare en gång kommer jag nog att bryta kontakten med min mamma. Fast det verkar som att jag slipper för hon svarar inte ens när jag ringer.