Svetten rinner

Fy fan vad duktig jag känner mig, sitter framför datorn alldeles svettig. Jag har precis varit ute och sprungit, sprang samma runda igår också, känner mig riktigt stolt över mig själv faktiskt! Känns som att jag inte kan skylla min stora mage på att jag "precis" har fött barn hur länge som helst. Jag är lite nojig för att jag inte kommer att orka eller hitta någon tid att springa när jag har börjat jobba. Får kompensera med cykling till och från jobbet och promenad på lunchen.

Den senaste tiden har vi ju haft jävligt skönt sommarväder, jag har varit ute till olika badställen med Neo och Moa. Men idag när vi var vi Drevviken så kände jag att det får vara nog med sandstränder på ett tag nu, Moa bara käkar sand hela tiden...så imorgon när det är min sista dag som mammaledig innan Sebbe tar över så ska vi bara åka till Östnora och spela minigolf, Neo har tjatat om det ett tag nu.
På Onsdag gäller det, då är jag åter i tjänst, 3 månader framöver. Känns sådär...det är ju  härligt att vara hemma med barnen, speciellt nu när vi har fått lite sommar här i Sverige. Men det ska bli skönt att tjäna lite pengar och vara lite social med kollegor och kunder. Sen går ju jag på mammaledighet i Oktober igen fram till Januari.

Idag är det Sebbes födelsedag, det har varit jättetrevligt med lite fika och folk här hemma. Hans bröder är fortfarande kvar och spelar vårat nya spel (nya "Scene it").

Lite sommarbilder...fler finns på Facebook.









På kortet ovan åkte jag och Sebbe båten över till Sickla/Hammarby sjöstad för att äta middag på Jimmys steakhouse. Moa var hemma hos faster och kusinerna.
Min karl är fan bäst, han har gjort slingor i mitt hår, det var sååå snällt av honom att hjälpa mig med det! Älskar honom och mina goa barn. Neo han har varit så mysig på sista tiden, så kärleksfull. Och Moa hon är så mysig, lär sig nya saker hela tiden...det kommer helt klart att kännas tomt utan dem på jobbet.
Nu måste jag hoppa in i duschen, som sagt - svetten rinner!
Får se om jag tar mig tid att blogga i fortsättningen, hoppas på det, men jag har ingen aning om hur stressad jag kommer att känna mig när jobbet satt igång på allvar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0