Har just tittat på "Grey´s anatomy" och blev då påmind om varför jag inte brukar se det längre.
Jag orkar inte må så dåligt och bli så ledsen så att jag gråter varje gång jag ser på den serien.
Den är bra! Men så sorglig så att jag lyckas inte hålla inne tårarna.
I en del avsnitt börjar man själv fundera och tänka på livet.



I kväll började jag fundera på min pappa. Det är så konstigt för att för MIG så finns han i princip inte, det har snart gått ett år sedan jag pratade med honom i telefon sist, jag minns inte när vi träffades sist, men det var någon gång förra hösten.
Det blir så konstigt att då höra att han "finns", han har kontakt med min storebror, de jobbar ihop, min storebror skulle få en ny bil av honom!?
Skulle vara intressant att veta hur han tänker, pappa.
"Millan klarar sig bättre utan mig, hon har sin lilla familj"?
Det är inte så att jag BEHÖVER honom men jag kan ändå ibland ställa mig frågorna;
Varför vill han inte ha med mig att göra?
Bryr han sig inte alls om hur jag mår?
Hur hans barn-barn mår?
Han vet inte ens att vi har köpt radhus, det tycker jag är tråkigt.
Jag vet att det inte är lönt att lägga en massa onödiga tankar på honom men frågorna kvarstår ju dock.