Tänk om jag kunde skriva allt jag tänker och känner.
Om jag inte skulle behöva ta hänsyn till någon/några.
Utan bara kräkas ut allt som snurrar i min skalle.
Jag är så glad/förväntansfull/less/ledsen/ALLT!

Jag har varit så otroligt glad idag, hoppat omkring som jag vet inte vad på jobbet.
Kan inte sluta le, för det finns NÅGON, denna NÅGON gör så att jag inte kan sluta le.
Och jag är otroligt glad över att ha träffat denna NÅGON som gör att jag får den här känslan.

Men det vände, men det var väntat.
Tänk om man bara kunde göra alla människor glada.
Tänk om alla människor kunde tycka om en.
Tänk om alla människor kunde förstå en, veta och känna hur man själv känner.
Men man kan inte vara överens med alla hela tiden.
Man kan inte ligga på topp hos alla.
Men ändå, tänk om man kunde finnas där för alla?
Jag kan på riktigt förstå och sätta mig in i folks liv och vill finnas där för varenda en som behöver någon.
Men jag räcker inte till.
Men jag är ju allt jag har, förstå mig rätt, borde jag inte prioritera mig i första hand då?
Jag kan ju inte avstå från lyckan för att göra någon annan lycklig?
Man ska vara självisk, göra det man själv mår bra av.
För om jag mår bra mår mina barn bra.
Men man ska inte vara FÖR självisk, hårfin gräns där.

Att jag känner som jag känner nu, borde inte vara ett straff.
Så- bra, då bestämmer jag mig för det, att tillåta mig känna vad jag känner, och sen ta det som det kommer.
Lev i nuet! Något jag kan bli bättre på.
Måste inte klura på hur det kommer att bli, bara hur det ÄR just nu, hur det KÄNNS just nu.

Jag har det bra just nu.
Jag har så mycket att vara tacksam över.
Det är jag och mina två barn.
Som är friska, hela bunten, bara där är jag nöjd.
Jag bor i min otroligt fina lägenhet, där jag inte behöver ta hänsyn till någon annan vuxen,
endast ta hand om mig och barnen.
Jag har några bra vänner, en del har jag sån tur över att även ha som arbetskompisar.
Jag har ett bra jobb som jag trivs på med helt OK lön.

"Livet är det som pågår medans du har fullt upp med att planera framtiden"
En klyscha, ja, men det är verkligen så.
Man ser tillbaka på fina minnen, försöker minnas bra stunder, förtränga dåliga minnen. Gör man inte det så planerar man för vad som komma skall.
Att det ska vara så svårt att bara stanna upp och njuta av det som pågår just nu-livet!
Det ska i allafall jag bli bättre på.
Jag ska snart njuta av en dusch, för att sen krypa ner bredvid fina goa Moa som sover i min säng.
Det är livet det :-)