Budgivning pågår, hoppas det blir klart imorgon.
Idag hade jag och Moa middagssällskap av Natta.
Laxtacos-gott!
Fan vad vi har pratat, oavbrutet. Det blir kanske så när det var ett tag sen man träffades sist.

Jag mådde som en hög med skit imorse.
Kan inte riktigt beskriva med ord, men jag kan göra ett försök.
Har vaknat flera gånger inatt med huvudvärk, dock somnat om på en gång.
Vaknade med världens jävla huvudvärk!
Har aldrig mått så illa utan att ha spytt.
Ont i benen och rumpan, inuti skinkorna liksom.
Jag hade ingen kraft eller ork. Ställde mig och målade på mascara, la mig sen i soffan för att vila.
Funderade starkt på att vara hemma, går det inte över kan jag inte jobba.
Fan jag mådde skit!
Kände att även om jag är hemma måste jag lämna Moa på dagis, så jag bestämde mig för att ta mig till jobbet, efter en alvedon, macka, te och kaffe så mådde jag faktiskt bättre. Det jobbigaste under resten av dagen har varit värk i ben och rumpa, konstig värk, har aldrig varit med om den tidigare, hoppas den går över- och det snart! Nu har jag iaf tagit en alvedon mot huvudvärken som kom smygandes och de onda benen, ätit en lussebulle för att inte vakna upp utsvulten och illamående.
JAG TÄNKER INTE VAKNA UPP IMORGON BITTI OCH MÅ SOM JAG GJORDE IMORSE. 
Just det jag har även laddat med ett glas vatten och en alvedon vid sängen som jag kan ta om jag vaknar i natt med värk.

Kaffe ja, jag mådde så dåligt och kände att jag kan inte sluta med kaffe helt, får minska drickandet av det bara.

God natt! För längesen egentligen, ska upp om 6 timmar.

Just det, bara en sak till...
Kollade på "Den hemlige miljonären" på kanal 5 igår, svårt att hålla tillbaka tårarna där.
Att folk lever så i vårt land, i Sverige. Om det är några jag känner för så är det våra hemlösa.
Här klagar jag över mitt liv, ont i huvudet osv...
Tycker även att det känns tufft med allt vad har med separationen att göra, och det ÄR tufft.
Men om man jämför, vad har jag att klaga på? Allt KOMMER att lösa sig.
Men det är klart, allt är ju relativt, klart man måste få klaga av sig ibland.
Men jag kände mig lite dum att vara missnöjd över livet när man sedan ser de där människorna som inte alls har någonstans att ta vägen.
Skulle jag ha pengar, mycket pengar, så skulle jag hjälpa hemlösa så gott jag kunde.