Fan vad självisk jag är. Just nu är det bara jag, jag och jag.
Har väl aldrig varit med om någon som pratar så mycket om sig själv?!
Känns lite så. Fast det är inte hela sanningen.
Jag tänker på alla, alla runt omkring mig, alla i min närhet.
Jag kan tycka att livet är tufft.
Men vem fan gör inte det?
Men livet ÄR lite kämpigt just nu. Men jag är säker på att det kommer att vända till det bättre.

Jag har lämnat blod i blodbussen idag. Känns bra, att göra något bra.
Det är bara 5% av Sveriges befolkning som har den blodgruppen jag har, så det måste ju vara bra att jag lämnar.

Idag har jag varit i kontakt med banken, jag fick lite förhoppningar.
Hoppas verkligen att jag får igenom det lånelöftet jag hoppas på. Det återstår att se imorgon.
Går det vägen kommer jag att buda på lägenheten jag kollade på igår.

Imorgon har jag tre möten.
Telefonmötet med soc är det som känns mest jobbigt, eller det enda mötet som är tufft.
(Handlar inte om mina barn och min lilla familj)
Ja, där ser man så svischar Tisdagen förbi den med.