.
Alla de små sakerna här i livet som gör det värt att leva.
Hade en alldeles perfekt midsommarafton igår.
Den här dagen blev inte så tokig den heller.
Ska ha en myskväll med mig själv ikväll, och det känns...helt okej faktiskt :-)
Muffins snart klara i ugnen, och Coca-Colan står på kylning.
Tänkte slå på en film till det.
Djupt
Om jag inte skulle behöva ta hänsyn till någon/några.
Utan bara kräkas ut allt som snurrar i min skalle.
Jag är så glad/förväntansfull/less/ledsen/ALLT!
Jag har varit så otroligt glad idag, hoppat omkring som jag vet inte vad på jobbet.
Kan inte sluta le, för det finns NÅGON, denna NÅGON gör så att jag inte kan sluta le.
Och jag är otroligt glad över att ha träffat denna NÅGON som gör att jag får den här känslan.
Men det vände, men det var väntat.
Tänk om man bara kunde göra alla människor glada.
Tänk om alla människor kunde tycka om en.
Tänk om alla människor kunde förstå en, veta och känna hur man själv känner.
Men man kan inte vara överens med alla hela tiden.
Man kan inte ligga på topp hos alla.
Men ändå, tänk om man kunde finnas där för alla?
Jag kan på riktigt förstå och sätta mig in i folks liv och vill finnas där för varenda en som behöver någon.
Men jag räcker inte till.
Men jag är ju allt jag har, förstå mig rätt, borde jag inte prioritera mig i första hand då?
Jag kan ju inte avstå från lyckan för att göra någon annan lycklig?
Man ska vara självisk, göra det man själv mår bra av.
För om jag mår bra mår mina barn bra.
Men man ska inte vara FÖR självisk, hårfin gräns där.
Att jag känner som jag känner nu, borde inte vara ett straff.
Så- bra, då bestämmer jag mig för det, att tillåta mig känna vad jag känner, och sen ta det som det kommer.
Lev i nuet! Något jag kan bli bättre på.
Måste inte klura på hur det kommer att bli, bara hur det ÄR just nu, hur det KÄNNS just nu.
Jag har det bra just nu.
Jag har så mycket att vara tacksam över.
Det är jag och mina två barn.
Som är friska, hela bunten, bara där är jag nöjd.
Jag bor i min otroligt fina lägenhet, där jag inte behöver ta hänsyn till någon annan vuxen,
endast ta hand om mig och barnen.
Jag har några bra vänner, en del har jag sån tur över att även ha som arbetskompisar.
Jag har ett bra jobb som jag trivs på med helt OK lön.
"Livet är det som pågår medans du har fullt upp med att planera framtiden"
En klyscha, ja, men det är verkligen så.
Man ser tillbaka på fina minnen, försöker minnas bra stunder, förtränga dåliga minnen. Gör man inte det så planerar man för vad som komma skall.
Att det ska vara så svårt att bara stanna upp och njuta av det som pågår just nu-livet!
Det ska i allafall jag bli bättre på.
Jag ska snart njuta av en dusch, för att sen krypa ner bredvid fina goa Moa som sover i min säng.
Det är livet det :-)
Mm, härligt!
Millans värld
Cypern
Tomt fast ändå inte.
Det är tomt.
Jag känner mig ensam.
Trots att jag inte är ensam.
Jag har båda barnen.
Och jag har vänner, fast ingen jag har umgåtts med idag, bara pratat med dem i telefon.
Jag tror mer att det handlar om själva grejen. Att vara singel. Vetskapen om att jag inte "har någon".
Jag blir rastlös och kan inte slappna av. Så har jag känt idag. Nu känns det okej.
Barnen sover och jag sitter i lugn och ro framför datorn och äter popcorn, tv:n visar bara skit!
Jag var jättetrött för någon timme sedan, men sen hände det något, som vanligt om kvällarna, jag får liksom ingen ro att gå och lägga mig. Håller mig uppe in i det sista, framåt 24-tiden går jag och lägger mig.
Det är rätt sent för att vara jag.
Idag har jag haft en rätt så mysig dag med barnen om man tänker efter.
Den startade med frukost i solen på balkongen. Sen åkte vi till Haninge centrum, köpte två bikinisar och en klänning åt mig. Till Moa blev det en klänning och en keps, Neo blev utan kläder idag.
Sen åkte vi hem och åt lite rester till lunch, tacos till barnen och sallad till mig. Vi gick sedan ut, lekte i våran lekpark, solade, träffade en hund Neo lekte med och Moa spanade på (hunden och dess husse visade sig vara granne med oss), Moa cyklade på sin lilla cykel, cyklade till affären. Hem och lagade lax i ugnen med Cous-cous och kall sås. I min cous-cous hade jag lime och soltorkade tomater, det är gott!
Vi har gjort negerbollar, jag har skruvat upp Moas spegel och krokar på deras rum.
Jag har hängt upp mina klänningar på nya galgar (som jag köpte på IKEA häromdagen).
Så jag har fått en del gjort, samtidigt som vi har tagit det lugnt och inte gjort något speciellt.
Och visst kan det låta mysigt. Men den hära känslan av ensamhet som kommer ibland, den är inge rolig. Handlar kanske bara mest om att vänja sig. Singel vill jag ju vara ett tag. Jag tror den här dagen kändes lite sådär bara för att vi inte har umgåtts med någon, eller GJORT något direkt. Har nog fan svårt att bara ta det lugnt. Jag gillar/älskar att vara social, älskar att umgås! Bättring imorgon för då ska vi till Fjärilshuset, där möter vi Björn och hans familj.
Och på Måndag planerar vi att åka till Årsta havsbad, bara vara där, äta lite köttbullebaguetter på plats.
Sen jobbar jag två dagar och sen är det Cypern som väntar en vecka!
Förra Lördagen...hände det något...jag är rätt så säker på att jag blev drogad när vi var ute. Usch, inte OK! Jag var berusad, men jag drack inte mer än någon annan. Och jag minns allt klart, fram tills en viss punkt. Det är bara borta från mitt minne, jag vaknade upp på toaletten iaf, vakterna pratade om fyllecell. Som tur var hade jag Sara där som såg till att jag kom hem. Men det känns skumt, det här är sånt som händer andra, inte en själv. Jag vet inte varför jag skriver det här på bloggen, för på nåt sätt känns det lite pinsamt, fast det borde det inte vara. Jag vill bara uppmärksamma folk om att detta händer, och det säkert oftare än vad vi tror.
Så håll ögonen på era glas/flaskor där ute!
Här är vi (två av oss iaf) tidigare den kvällen :-)
