hatar jag det här jävla bloggandet!
Jag skrev en sån bra blogg med bilder och allt så tar jag på förhandsvisa, då försvinner skiten!

Jag mår fan illa nästan hela tiden.
Stackars min karl som får höra på mitt ständiga gnäll.
Men han verkar ta det ganska bra, men vem vet, inuti kanske han kokar av irritation på mig.
De stunder jag inte mår illa är himmelska.
Fan vad skönt människor omkring mig har det, som slipper må illa, vilken befrielse.
Jaja, men å andra sidan bär inte de på en liten krabat heller :- )

Helgen ägnade jag mest tid i soffan, sköööönt.
Men hann även med att äta middag med Sebbes bror och flickvän,
hämta en tvättmaskin och äta på Daisys.
Har varit en bra och lugn helg.

Nej, nu måste jag jobba på, mycket att göra idag, puh...

Faktiskt så stör det mig lite att varken mamma eller pappa vet än.
Jag blir lite irreterad när jag tänker på det.
Pappa svarar inte när jag ringer.
Och mamma har valt att inte ringa mig.
Jag är gravid! Jag är glad! Jag vill att de skall glädjas med mig.

Samtidigt som jag vet att om inte jag är värd mer än så i deras ögon.
Då betyder inte dem så mycket för mig heller.

Bättre att lägga ner tankar och energi åt människorna runt omkring mig som bryr sig :-) 

Jag har en nyhet, som är så bra.
Som gör att jag blir så glad, så glad så att jag inte kan beskriva hur bra det känns med ord.

JAG ÄR GRAVID!

Hur jävla bra är inte det då?
Tog ut spiralen i Oktober, sen dess har vi väntat och hoppats på tillökning i våran lilla familj.
Och nu så kommer det faktiskt att ske.
Vi ska få en liten bebis.
Fast än så länge så känns det lite overkligt fortfarande.
Har ju bara vetat om det i 6 dagar.
Fast jag mår jävligt illa, mest på förmiddagen, så jag känner ju av det.
Svårare är det nog för Sebbe att förstå att han ska bli pappa.
Jag vill att det ska börja synas snart.
Men än är det nog några veckor kvar till dess.

Det är mycket som snurrar i huvudet, såsom olika namn, men framförallt så tänker jag på allt som ska införskaffas.
Vagn, sängkläder, bilbarnstol m.m.


Men det är ju ingen panik med sånt än så länge.
Nej mitt första mål nu är Måndag 28/1 då jag ska skriva in mig på mvc.
Sen skulle jag gärna vilja att jag snart hamnar i vecka 12 så att jag kan lugna mig lite.
Då minskar ju risken för att få missfall.
Och jag antar att det blir vid den tidpunkten vi talar om för Neo att jag har en bebis i magen.

De flesta av mina vänner vet detta nu.
Däremot vet varken mamma eller pappa.
Får se när jag pratar med dem.
Hursomhelst: Jag är verkligen överlycklig, och jag är säker på att Sebbe kommer att bli en underbar pappa.

Var på fotosession i Söndags, fick fotona idag...ca 450 stycken...
...så här kan det se ut:
(Jag har ej rört dem, dvs ingen photoshop-redigering el liknande på dessa)








Fotograf: Robert Ginsberg
Makeupartist: Linda Excell

Status: Glad, förväntansfull, nöjd

Jag är tacksam över...
... att jag får leva mitt liv
...att jag är just jag, och jag är bra
...att jag älskar
...att vara älskad
...att jag har mina käraste (pojkvän, son, vänner och kollegor)
...att jag får åka utomlands inom snar framtid
...att det finns pengar på kontot så att vi klarar oss en sån här annars fattig månad
...att vi har frysen full av mat
...att jag fick vara med om fotosessionen i Söndags
...att vi har våran mysiga lägenhet 
...att jag har min bil (den duger gott och väl som transport fram och tillbaks till jobbet)
 Inte min bil, men nästan. Fast min har ju en lite finare ollonlila färg!

Det finns mycket att vara tacksam över.
Stora och små saker.
En del saker kanske man tycker är självklara.
En del av dem tar man för givet.
Men det är viktigt att påminna sig själv om vad man har ibland.
Att inse att man har det bra.
Nu menar jag inte att jag har precis allt jag vill ha, det tror jag inte att någon människa har.
Jag skulle kunna drömma om bättre bil, mer kläder och skor,
villa m.m.
Drömma kan man alltid göra, och det tror jag att man ska göra, det är viktigt.
Att ha "framtidsvisioner".
Men att man även ska kunna nöja sig med det man faktiskt har och inse att det är bra!

Arg, förbannad, ledsen, orolig, fundersam.
Det är jag just nu.
Vill inte fundera, men ändå så vill jag det.
Jävla idiot.
Men idioten behöver hjälp.
Jag kan tänka rätt åt henne, men egentligen så är det inte så.
Jag ser hennes chans, hennes chans att göra något åt sitt liv, jag hoppas verkligen att hon tar den.
Men jag vågar inte hoppas för mycket, jag tror tyvärr att jag blir besviken då.

På sätt och vis känner jag att det inte berör mig, eller det är nog så jag skulle vilja känna.
Men samtidigt som jag ligger här hemma i soffan med min karl och har det bra, kan jag tycka synd om henne.
Undrar var hon är, vad hon gör, vad hon tänker just nu.
Är hon arg för att Danne ringde polisen?
Har hon ångest för att hon utsatte Max för det här?
Skäms hon över vad hon har gjort?
Tycker hon synd om sig själv?
Inser hon att hon behöver hjälp?
Vill hon ta kontakt med mig? Skäms hon för mycket för det?
Kommer allt att bli som vanligt igen sen när hon hör av sig?
Kommer jag att våga säga hur jag känner och vad jag tänker-troligtvis inte.

Jag kan inte sluta tänka på hur hon har det just nu.
Men det är hon som själv har satt sig i den här situationen, och om hon ser möjligheten, så 
finns den där, möjligheten till att göra det bästa av situationen.
Jag förstår mig inte riktigt på mig själv, hur jag ens kan tycka synd om henne.
Men det har väl med att göra att hon är en bra och rolig person som jag kommer jättebra överens med när hon är nykter.
Då är hon som vem som helst.
En person jag gillar att umgås med.
Som en kompis, inte som en mamma.
Men det är OK, det har jag börjat acceptera nu.
Men hon verkade vara så glad på julafton.
Hon verkade må bra, bättre än på länge.
Det gör att jag börjar fundera...var det här planerat?
Eller hade det hänt något speciellt som gjorde att hon inte ville leva?
Eller var det bara en tillfällig svacka?
Eller kanske det var alkoholen som styrde henne till detta, eller kanske hade hon tagit några tabletter?
Det känns inte som om jag kommer att få reda på hur det ligger till.
Spännande att se hur framtiden blir.
Hon behöver hjälp, jag vill att hon tar den hjälpen.
För hennes skull, och för hennes barns skull.
Hoppas att hon har den viljan.

Well, that´s all folks!
Lite tankar jag skrivit ner från min skalle, kanske jag får lite lättare att somna denna fredagskväll.
Imorgon ska jag och Seb åka till Cosmonova, det ska bli mysigt.
Tar tåget dit, så sämst som jag är på att hitta till ställen med bil...
 

Ja det är vad jag tänkte skriva om, år 2007.
Jag vill minnas det som ett bra år.
Det största och roligaste som har hänt är att jag träffade och blev tillsammans med Sebastian, helt klart!
När jag tänker tillbaks på allt annat roligt som hände är det främst sommaren som ploppar upp i skallen.
Då hittades det på saker som tex att åka och bada, Gröna Lund, Junibacken, Öland, m.m.
Jag tyckte att det alrig riktigt blev något sommarväder....men ändå så vill jag minnas att jag på helgen när jag var ledig kunde gå ut och sätta mig på balkongen, i solen och äta min frukost.
Så lite sol visade sig nog allt.  

Men vad hände tidigare på året då?
Jag gjorde slut med Daniel-skönt-befrielse.
Jag umgicks en hel del med mina fruar, det blev kaffe hemma hos mig nästan varje kväll.
En hel del festande, på bla Café Opera.
Just det, höll på att glömma, vi var ju på skidsemester i Februari.
Dit längtar Neo tillbaka, han tyckte att det var kul att åka skidor i trollskogen.
Ok, det är inte Neo på bilden, men det skulle kunna ha varit det.

Jag gjorde om i mitt vardagsrum!
Eller inte jag, men Helena och hennes pappa satte upp tapeter där.
Jag stod för inköp av nya möbler såsom soffa och bord.

Lite senare på året fick jag min hall ommålad, vi har lite inredning kvar när det gäller hallen,
men det är en klar förbättring mot den gula tapet som satt uppe tidigare.

Det har varit ett par bio-besök, lite promenader och sånt härligt...


...så jag vill summera 2007 som ett bra år som rymde mycket social gemenskap
och mycket kärlek ♥

Puss på alla mina nära och kära, önskar er alla ett GOTT NYTT ÅR!